Klimakteriet, menopaus och kvinnors hälsa

Halvvägs in vill jag skriva några tankar om kursen jag går vid Lunds universitet. Klimakteriet, menopaus och kvinnors hälsa, en nätbaserad kurs för vårdpersonal. Bland deltagarna finns barnmorskor, läkare, sjukgymnaster och jag ensam tandläkare.

Många frågar varför just jag väljer att gå den, hur jobbar en tandläkare med klimakteriefrågor? Så jag börjar med att berätta vad som fick mig att söka. Jag har under många år jobbat med kvinnor i hälsobranschen, kvinnor i min ålder, kvinnor i klimakteriet. Det har väckt ett kunskapsbehov och jag har under många år engagerat och fördjupat mig i klimakteriefrågor. Från den normala menscykeln till menopaus med sviktande funktion i äggstockarna och hur den fysiologiska förändringen kan påverka kroppen. Hela kroppen. Munnen inkluderad. I mötet med mina kvinnliga patienter på min tandläkarmottagning förstod jag behovet. För att kunna fortsätta vårda det friska började jag läsa vetenskapliga artiklar, söka kunskap för vårdgivare och fann denna kurs, den enda i Sverige.

Här är jag, läser, rapporterar (andra rapporten ska in på söndag) och är otroligt glad att jag sökte i höstas.

Kursen är på avancerad nivå och ger 7,5 hp. Avhandlar endokrina/fysiologiska förändringar, behandlingstrategier (hormonella som icke hormonella), kvinnors hälsa i ett globalt- och hållbarhetsperspektiv, kvinnors sexuella hälsa, motiverande samtalsteknik. Kurslitteratur är mestadels vetenskapliga artiklar, böcker hinner ju snabbt bli inaktuella.

Just nu skriver jag delrapport 2, problematiserar kulturella olikheter med fokus på klimakteriet och kvinnors upplevelser, vikten av en livslång sexualitet med fokus på individen. Otroligt spännande och nytt för mig. (Delprov 1, fysiologiska förändringar och behandling, hade jag kunskap i sen tidigare.)

… klimakteriet har länge beskrivits som något negativt. Kan en enbart medicinsk definition av klimakteriet vara en bidragande orsak? Kan medikalisering framhäva en stereotyp bild av den menopausala kvinnan. Det faktum att klimakteriet är så mångfacetterat, det kan varken förutses eller kontrolleras. Dessutom är upplevelsen ytterst individuell …

Många nya tankar i huvudet, diskussionen behöver helt klart breddas och kvinnors individuella röster behöver lyftas in. Västvärldens kliniska gestaltning är till stor del biomedicinsk. Tonvikten läggs på besvär och symptom. Vilket kan ge en snäv bild på denna fas i livet. (Inte överraskande att pre-menopausala kvinnor oroar sig över klimakteriet.)

Ser otroligt fram emot sista delen och vad jag landar i när kursen är slut. Men för att summera hittills:

Kursen behövs.
Diskussionen behöver breddas. Utan att förminska de oönskade och svåra symptom som många kvinnor upplever och lider av. 
Kvinnors röster behöver lyftas in. Vi behöver synliggöra olikheter och komplexiteten i det.