Livet lever man framlänges, men förstår det baklänges

Jag skriver. Och då inte bara påminnelser och att-göra-listor utan mest om tankar och känslor. Att sätta mig i lugn och ro, skriva och reflektera är återhämtning för mig. Ja, skrivandet är nog min terapi.

Vissa texter behåller jag i min fina skrivbok men andra vill jag dela med mig av och väcker därför liv i bloggen, så som den var innan B-ROOM blev en företagssida.

Ni som följer mig på instagram eller träffar mig i min vardag vet att min äldsta dotter har flyttat till Berlin. En dröm hon har haft och jobbat hårt för har gått i uppfyllelse. Att läsa vidare utomlands. Framgång och lycka för henne som för oss föräldrar. Ett tecken på att vi har förberett henne väl, hon är redo för världen.

Vi har gjort upp en plan för allt det praktiska och sen var det  “bara” den känslomässiga aspekten att klara av. Den fysiska separationen. Och jag skriver “bara” för den var faktiskt inte den svåraste delen i retrospekt. Den svårast delen är snarare den dagliga verkligheten här hemma. Nu förstår jag mina föräldrar när jag själv lämnade för studier. Samtidigt minns jag också min känsla när jag stod på tröskeln till ett helt nytt kapitel av mitt liv, spänningen inför det nya. Glad för den erfarenheten och förstår nu verkligen Søren Kierkegaards citat: “Livet lever man framlänges, men förstår det baklänges.”

Framåt! Jag har blivit en fena på snapchat och försöker fylla upp det nu lediga utrymmet med saker som betyder något extra för mig. Är otroligt stolt över finaste Amandas mod, hon är så redo att möta världen på egen hand. Själv hade jag mycket tuffare i mitt då nya land (Sverige) för 32 år sedan.

“Selfhood begins with a walking away, and love is proved in the letting go.” -Cecil Day Lewis